2 Ändring i bestämmelserna om behörigförklaring av präst och diakon

Kyrkostyrelsens förslag: I kyrkoordningen införs en möjlighet för domkapitel att behörigförklara en präst som söker en tillsvidareanställning utan att alla villkor som annars gäller för behörigförklaring är uppfyllda. Bestämmelserna avser präster från en annan evangelisk-luthersk kyrka inom Lutherska världsförbundet eller från en kyrka eller ett samfund som Svenska kyrkan genom beslut av Kyrkomötet har en särskild ekumenisk samverkan med. Sådana präster föreslås få en ”tillfällig” behörigförklaring som upphör att gälla om prästen eller diakonen inte erhåller den sökta anställningen eller om han eller hon inte inträder i Svenska kyrkan och avlägger löftena i enlighet med en avgiven förklaring. Motsvarande föreslås också gälla i fråga om behörigförklaring av diakoner. Samtidigt föreslås bestämmelsen i andra stycket i 31 kap. 11 § respektive 32 kap. 11 § utgå då den saknar betydelse. Ändrade paragrafer: 31 kap. 11 § samt 32 kap. 11 § Nya paragrafer: 31 kap. 3 a § samt 32 kap. 3 a §

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med vårt. Vi föreslår dock att det av 31 kap. 3 a § respektive 32 kap. 3 a § skall framgå att behörigförklaringen förfaller om inte prästen respektive diakonen senast vid den tidpunkt som domkapitlet bestämmer verkligen har inträtt i Svenska kyrkan och avlagt löften motsvarande de som finns i momentet Löftena i ordningen för prästvigning i Den svenska kyrkohandboken. Vi föreslår också en precisering av kyrkoordningstexten så att behörigförklaringen förfaller om inte prästen eller diakonen erhåller den sökta anställningen.

Remissinstanserna

En klart övervägande del av remissinstanserna har ställt sig positiva till förslaget. Inte någon remissinstans är emot förslaget som sådant men en del förslag på förtydliganden och skärpningar av skrivningen har framkommit liksom någon synpunkt på hur bestämmelserna bör inarbetas i kyrkoordningen.

Domkapitlet i Göteborgs stift tillstyrker att 31 kap 11 § och 32 kap 11 § kyrkoordningen får föreslagen lydelse men ifrågasätter om inte hellre texten i förslagets 3 a § kunde utgöra ett andra och tredje stycke i 2 §.

Domkapitlet i Lunds stift tillstyrker förslaget men menar att de föreslagna bestämmelserna i 31 kap. 3 a § respektive 32 kap. 3 a § behöver förtydligas på några punkter. Dels måste sägas att den präst/diakon som söker anställning måste avge en skriftlig förklaring där prästen/diakonen försäkrar att han eller hon kommer att inträda i Svenska kyrkan och avge löften enligt 31 kap. 2 § 6 p. respektive 32 kap. 2 § 6 p. Denna förklaring måste föreligga vid domkapitlets behörighetsprövning. Det bör också föreskrivas att inträdet i Svenska kyrkan skall ske senast vid tillträdet av tjänsten. Vidare bör föreskrivas att om prästen/diakonen får den sökta tjänsten måste han eller hon före tillträdet inställa sig inför domkapitlet för att avge löftena enligt 31 kap 2 § 6 p. respektive 32 kap 2 § 6 p. Dessutom bör det föreskrivas att i samband med avgivande av löftena skall också prästen/diakonen förklara sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra med andra som har vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett kön.

Domkapitlet i Strängnäs stift delar promemorians uppfattning att det föreslagna tillägget till kyrkoordningen är angeläget. Sista stycket i de föreslagna 31 kap. 3 a § respektive 32 kap. 3 a § behöver dock förtydligas, så att det klart framgår att behörighetsförklaringen upphör att gälla om prästen/diakonen inte får den för tillfället aktuella anställningen.

Domkapitlet och stiftsstyrelsen i Visby stift tillstyrker förslaget i huvudsak men anser att det bör kompletteras med att ett beslut om behörighet villkoras med att inträdet i Svenska kyrkan verkligen görs inom viss tid – liksom att ett sådant beslut om behörighet upphör att gälla inom viss tid, förslagsvis 6 månader, om prästen eller diakonen inte får någon anställning i Svenska kyrkan.

Göteborgs kyrkliga samfällighet anför att man har förståelse för att det i vissa stift föreligger sådana rekryteringssvårigheter som kan motivera undantag från bestämmelserna i 31 kap. 2 § kyrkoordningen. Man uttalar ändå viss tveksamhet till ett så generellt undantag som promemorian föreslår. Samfälligheten föreslår en skärpning av skrivningen så att det blir en förutsättning för att kunna tillträda en anställning att inträde i Svenska kyrkan redan har skett och att vigningslöften redan har avlagts. Samfälligheten framhåller vidare vikten av godtagbara kunskaper i det svenska språket som en förutsättning för generell behörigförklaring till anställning i Svenska kyrkan. Det bör i motivskrivningen tydliggöras att, för det fall arbete sker enbart bland svensktalande, detta krav måste finnas kvar.

2.1 Bakgrund

2005 års kyrkomötes beslut

2005 års kyrkomöte gav i uppdrag till Kyrkostyrelsen att se över bestämmelserna i kyrkoordningen så att utländska präster kan få möjlighet att söka prästtjänst i Sverige (KmSkr 2005:10, TU 2005:2). Kyrkomötets beslut innebar att man biföll förslaget i motion 2005:5 Utländska präster i Svenska kyrkan.

Tillsyns- och uppdragsutskottet konstaterade i sitt betänkande, vilket låg till grund för Kyrkomötets beslut, att bestämmelserna i kapitel 31 om uppdraget som präst och i kapitel 32 om uppdraget som diakon i huvudsak har samma innehåll. Utskottet menade att det därför är naturligt att förslag till ändringar i det ena kapitlet också medför förslag till ändringar i det andra kapitlet, om det inte finns sakliga skäl som talar emot detta.

Gällande bestämmelser

I 31 kap. 1 § kyrkoordningen finns bestämmelser om behörighet att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan. Det finns två vägar för att bli behörig. Vanligen sker det genom prästvigning i Svenska kyrkans ordning. För att bli behörig på annat sätt krävs alltid att ett domkapitel beslutar en behörigförklaring enligt 31 kap. 2, 3 eller 4 § kyrkoordningen. I fråga om diakoner finns motsvarande bestämmelser i 32 kap. 1 § såvitt gäller behörigheten att utöva uppdraget som diakon och i 32 kap. 2, 3 och 4 §§ finns bestämmelser om behörigförklaring av en diakon från en annan kyrka. I princip är innehållet i bestämmelserna om behörigförklaring av en präst respektive en diakon desamma.

I 31 kap. 2 § finns bestämmelser som gäller när en präst utan någon begränsning i tiden skall behörigförklaras. Ett antal villkor skall vara uppfyllda för att domkapitlet skall kunna besluta om en sådan behörigförklaring. Domkapitlet får förklara den behörig att utöva uppdraget som präst som

1. är behörig att utöva uppdraget som präst i en annan evangelisk-luthersk kyrka inom Lutherska världsförbundet eller i en kyrka eller ett samfund som Svenska kyrkan genom beslut av Kyrkomötet ingått en överenskommelse om särskild ekumenisk samverkan med,

2. tillhör Svenska kyrkan,

3. har godtagbara kunskaper i svenska språket,

4. har sådana kunskaper och erfarenheter inom det praktisk-teologiska området som behövs för uppdrag som präst i Svenska kyrkan,

5. har förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön, och

6. inför biskopen i domkapitlet har gett löften motsvarande dem som finns i momentet Löftena i ordningen för prästvigning i Den svenska kyrkohandboken.

I Svenska kyrkans centralstyrelses kyrkoordningsskrivelse till 1999 års kyrkomöte sägs att en behörigförklaring enligt 31 kap. 2 § medför en behörighet som, eftersom den inte är tidsbegränsad, kan ligga till grund för att söka och inneha en prästtjänst. I kyrkoordningsskrivelsen konstateras i anslutning till 31 kap. 2 § andra punkten att det är ett krav för prästvigning och ett villkor för att vara präst i Svenska kyrkan att man tillhör Svenska kyrkan. Därför finns också bestämmelser i 31 kap. 11 § enligt vilka en präst som har utträtt ur Svenska kyrkan skall förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst. Den som enligt 4 § har förklarats behörig att utöva uppdraget som präst för ett visst tillfälle eller en viss tid undantas från bestämmelserna om att tillhöra Svenska kyrkan. Beträffande kravet på godtagbara kunskaper i svenska språket framhålls i kyrkoordningsskrivelsen att innebörden i detta krav kan skilja sig åt beroende på vilken befattning en präst innehar. Där anges att en präst i regel bör ha goda kunskaper i svenska språket men att det kravet dock inte alltid kan ställas på den som i sitt arbete i första hand använder ett annat språk än svenska, t.ex. en präst som är invandrare och arbetar bland sina landsmän. Beträffande punkt 6 om vigningslöftena sägs i skrivelsen att den punkten behöver gälla alla som behörigförklaras enligt 31 kap. 2 §, med hänsyn bl.a. till att biskopens och domkapitlets tillsyn över dem som utövar ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst är relaterad till dessa löften.

Enligt 31 kap. 3 § får domkapitlet om det finns särskilda skäl behörigförklara en präst från en annan kyrka än de kyrkor och samfund som avses i 31 kap 2 § första punkten. Ett sådant beslut skall föregås av ett samråd i Biskopsmötet. I kyrkoordningsskrivelsen pekas på att gällande praxis innebär att en präst från den romersk-katolska kyrkan eller från en gammalkatolsk, orientalisk eller ortodox kyrka inte prästvigs på nytt vid övergång till tjänst i Svenska kyrkan. I dessa fall är det inte fråga om kyrkor där det finns ett uttryckligt ömsesidigt ämbetserkännande och inte heller en ömsesidig nattvardsgemenskap. Det är fråga om kyrkor som lever i viss kontinuitet med den odelade kyrkan; de är inte kyrkor eller tillhör kyrkofamiljer som direkt brutit med Svenska kyrkan eller den lutherska kyrkogemenskapen. Bestämmelsen om samråd i Biskopsmötet motiveras i skrivelsen med behovet av en tydlig och gemensam praxis för Svenska kyrkan. Även om det är ett domkapitel som beslutar om en behörigförklaring avser behörigheten inte enbart ett stift utan Svenska kyrkan som helhet. I skrivelsen sägs att det inte är möjligt att på ett uttömmande sätt räkna upp de kyrkor som avses 31 kap. 3 §. Där anges vidare att bestämmelserna i 31 kap. 2 § punkterna 2–6 gäller även för den som behörigförklaras med stöd av bestämmelserna i 3 §.

I 31 kap. 4 § finns bestämmelser om möjligheten att behörigförklara en präst för ett visst tillfälle eller en viss tid. Vid en sådan begränsad behörigförklaring behöver de villkor som finns i 2 § inte vara uppfyllda. En behörigförklaring av detta slag får dock endast avse en präst från någon av de kyrkor som avses i 2 § första punkten. Avsikten med bestämmelserna i 4 § är inte att den som behörigförklaras skall anställas tillsvidare som präst i Svenska kyrkan. Bestämmelserna skall göra det möjligt för en präst i en annan kyrka med vilken Svenska kyrkan har särskilda ekumeniska relationer att tillfälligt tjänstgöra i Svenska kyrkan. I detta fall handlar det inte om att övergå till att vara präst i Svenska kyrkan på det sätt som gäller vid en behörigförklaring enligt 31 kap. 2 eller 3 §. Bestämmelserna i 4 § har en koppling till bestämmelserna i 17 kap. 17 § om möjligheterna för en präst i Svenska kyrkan att leda gudstjänster och kyrkliga handlingar i en kyrka med vilken Svenska kyrkan har särskilda ekumeniska relationer. De bestämmelserna innebär inte att en präst i Svenska kyrkan lämnar Svenska kyrkan och övergår till att bli präst i en annan kyrka.

För att vara anställd som präst i Svenska kyrkan krävs enligt 31 kap. 8 § andra stycket behörighet att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan. Enligt tredje stycket i samma paragraf får endast den som är behörig att utöva uppdraget som diakon vara anställd som diakon eller på en befattning med benämning där ordet diakon ingår eller en där sådan behörighet på annat sätt har angetts som villkor för anställning.

Överklagandenämndens beslut

En bakgrund till förslaget i kyrkomötesmotion 2005:5 och därmed också till Kyrkomötets uppdrag till Kyrkostyrelsen var ett beslut av Svenska kyrkans överklagandenämnd som gällde innebörden av bestämmelserna i 31 kap. 2 och 4 §§ kyrkoordningen. I sitt beslut 24/2005 prövade Överklagandenämnden ett överklagande av beslut av ett domkapitel att behörigförklara en präst från Danmark som sökte en befattning som komminister i en av stiftets församlingar. Domkapitlet förklarade med stöd av 31 kap. 4 § den danske prästen behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan. Detta beslut fattades i avvaktan på att behörighetsprövning enligt 31 kap. 2 § kyrkoordningen skulle kunna ske. I och med att den danske prästen hade förklarats behörig att utöva uppdraget som präst kunde han också förklaras behörig att anställas som komminister. Domkapitlets beslut överklagades av en medsökande som hävdade att 31 kap. 4 § kyrkoordningen inte var tillämplig i det aktuella fallet.

Överklagandenämnden undanröjde domkapitlets beslut i vad det avsåg behörigförklaringen enligt 31 kap. 4 § kyrkoordningen. I sitt beslut anförde Överklagandenämnden följande:

31 kap. 4 § innebär enligt sin ordalydelse att domkapitlet får behörighetsförklara en präst, som inte uppfyller kraven i 31 kap. 2 § kyrkoordningen, att för ett visst tillfälle eller en viss tid utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan. I 31 kap. 2 § kyrkoordningen uppställs bl.a. krav på tillhörighet till Svenska kyrkan (punkten 2). Av 31 kap. 2 § jämfört med 31 kap. 4 § kyrkoordningen följer att den som behörighetsförklarats endast för visst tillfälle eller viss tid undantas från kravet på tillhörighet till Svenska kyrkan. Avsikten är inte att den som behörighetsförklarats enligt 31 kap. 4 § kyrkoordningen skall anställas tillsvidare som präst i Svenska kyrkan. Bestämmelsen gör det däremot möjligt för en präst i en annan kyrka med vilken Svenska kyrkan har ekumeniska relationer att tillfälligt tjänstgöra i Svenska kyrkan. Det handlar då inte om att övergå till att vara präst i Svenska kyrkan (se CsSkr 1999:3, sid. 2–399).

Överklagandenämnden kan instämma i domkapitlets resonemang att det kan vara svårt för en utländsk sökande till en tillsvidareanställnings som präst att uppfylla kravet på tillhörighet i Svenska kyrkan redan vid ansökningstillfället. Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan enligt Överklagandenämndens mening bestämmelsen i 31 kap. 4 § kyrkoordningen emellertid inte ges en så extensiv tolkning att det med stöd av nämnda bestämmelse skulle gå att behörighetsförklara en sökande till en tillsvidareanställning som präst i avvaktan på att samtliga krav i 31 kap. 2 § kyrkoordningen är uppfyllda.

2.2 Överväganden och förslag

I Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande 2005:2 Behörigförklaring för uppdraget som präst i Svenska kyrkan sägs att det primära syftet med en översyn av bestämmelserna om behörigförklaring bör vara det som anges i motion 2005:5, nämligen att det skall vara möjligt för utländska präster att söka prästtjänst i Svenska kyrkan. För den som är anställd tills vidare som präst i Svenska kyrkan bör enligt utskottet även fortsättningsvis gälla att han eller hon skall tillhöra Svenska kyrkan. Det skall dock vara möjligt att söka en tjänst och behörigförklaras för den tjänsten utan att kravet på kyrkotillhörighet är uppfyllt redan vid ansökningstillfället.

Den föreslagna nya bestämmelsen i 3 a § i kyrkoordningens kapitel 31 och 32 syftar till att domkapitlet, inför ett tillsättningsbeslut, skall kunna behörigförklara en präst eller diakon från en annan evangelisk-luthersk kyrka inom Lutherska världsförbundet eller från en kyrka eller ett samfund med vilken det finns en särskild ekumenisk samverkan utan att alla villkoren i 31 kap. 2 § respektive 32 kap. 2 § är uppfyllda.

Som Tillsyns- och uppdragsutskottet har framhållit bör den som är anställd tillsvidare som präst i Svenska kyrkan tillhöra Svenska kyrkan. Detsamma bör gälla en diakon. Därför föreslås att den som behörigförklaras med stöd av bestämmelserna i föreslagna 3 a § skall förklara att han eller hon kommer att inträda i Svenska kyrkan om det blir fråga om en anställning. Vidare skall också en förklaring avges om att de löften som ingår i präst- respektive diakonvigningen kommer att avges.

Domkapitlet i Göteborgs stift har ifrågasatt om inte texten i förslagets 3 a § hellre kunde utgöra ett andra och tredje stycke i 2 §. Som kapitel 31 respektive kapitel 32 är uppbyggda får dock 2 § anses innehålla huvudregeln om behörigförklaring och 3–4 §§ får anses utgöra undantag härifrån. Eftersom även den nu föreslagna bestämmelsen utgör ett undantag från huvudregeln i 2 § bör den lämpligen införas i en separat paragraf efter 2 §. Enligt vår mening kan den lämpligen införas som en ny 3 a §.

Domkapitlet i Lunds stift och Göteborgs kyrkliga samfällighet tar i sina remissvar upp kravet på att prästen/diakonen har förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra oavsett deras kön, respektive kravet på godtagbara kunskaper i svenska språket. Det kan härvid noteras att den föreslagna 31 kap. 3 a § endast föreskriver undantag från punkterna 2 och 6 i 31 kap. 2 §, dvs. kravet på att tillhöra Svenska kyrkan samt kravet på att inför Domkapitlet ha avgivit löftena. Något undantag från övriga punkter i paragrafen görs inte. Detta innebär att det fortfarande krävs att den person som behörigförklaras skall ha godtagbara kunskaper i svenska språket (punkten 3). Det krävs också att han eller hon har förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst, oavsett deras kön (punkten 5).

I det remitterade förslaget angavs att behörigförklaringen förfaller om inte prästen/ diakonen får en anställning i Svenska kyrkan. Domkapitlet i Strängnäs stift har härvid förordat att paragrafen förtydligas så att det klart framgår att behörigförklaringen upphör att gälla om prästen/diakonen inte får den för tillfället aktuella anställningen. Vi instämmer i denna synpunkt och föreslår därför att det i kyrkoordningstexten preciseras att det är den sökta tjänsten som härvid avses.

Domkapitlet och Stiftstyrelsen i Visby stift anser att ett beslut om behörighet bör villkoras med att inträdet i Svenska kyrkan verkligen görs inom viss tid – liksom att ett sådant beslut om behörighet upphör att gälla inom viss tid, förslagsvis 6 månader, om prästen eller diakonen inte får någon anställning i Svenska kyrkan. Göteborgs kyrkliga samfällighet vill se en skärpning av skrivningen så att det blir en förutsättning för att kunna tillträda en anställning att inträde i Svenska kyrkan redan har skett och att vigningslöften redan har avlagts. Även Domkapitlet i Lunds stift föreslår en liknande skärpning av skrivningen. Man anser att det bör föreskrivas att om prästen/diakonen får den sökta tjänsten måste han eller hon före tillträdet inställa sig inför domkapitlet för att avge löftena samt att inträdet i Svenska kyrkan skall ske senast vid tillträdet av tjänsten.

Vi anser i likhet med de nu nämnda remissinstanserna att det av kyrkoordningstexten bör framgå att det är ett absolut krav att prästen/diakonen verkligen inträder i Svenska kyrkan och avlägger löftena. I annat fall skulle grunderna för domkapitlets tillsyn rubbas eftersom det ju då inte skulle finnas några avlagda löften att pröva behörigheten mot. Om så inte sker bör alltså behörigförklaringen förfalla. När det gäller den tidpunkt vid vilken prästen/ diakonen senast skall ha inträtt i Svenska kyrkan och avlagt löftena kan det vara lämpligt att domkapitlena själva får fatta beslut härom utifrån vad som är praktiskt möjligt i det enskilda fallet.

Med den föreslagna lydelsen lämnas det till varje domkapitel att avgöra vilka närmare formkrav som bör ställas på den föreskrivna förklaringen. Domkapitlet i Lunds stift har i denna del framfört att det av kyrkoordningen bör framgå att förklaringen skall vara skriftlig och föreligga vid domkapitlets prövning. Dock får det redan av den föreslagna lydelsen av paragraferna anses framgå att prästens/diakonens förklaring om att han eller hon skall inträda i Svenska kyrkan och avge löftena måste föreligga senast vid domkapitlets prövning då detta ju är en förutsättning för att domkapitlet skall kunna behörigförklara.

Vad gäller formkrav i övrigt kan i sammanhanget noteras att det inte finns någon särskild reglering av formen för hur den som t.ex. söker en tjänst som kyrkoherde skall förklara sig beredd att tjänstgöra med andra inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön. Domkapitlen torde ändå regelmässigt kräva en skriftlig förklaring. Detsamma bör kunna gälla i nu aktuella fall.

I 31 kap. 11 § andra stycket respektive 32 kap. 11 § andra stycket sägs att bestämmelserna om att en präst/diakon som utträder ur Svenska kyrkan skall obehörigförklaras inte gäller för den som enligt 4 § har förklarats behörig att utöva uppdraget som präst/diakon för ett visst tillfälle eller för en viss tid. Innebörden av 4 § är dock att det kan ske en behörigförklaring trots att bl. a. kravet på tillhörighet till Svenska kyrkan inte är uppfyllt. Mot den bakgrunden saknar bestämmelserna i 31 kap. 11 § andra stycket respektive 32 kap. 11 § andra stycket betydelse. De kan därför utgå.